Kärleks- och friarebref

Till detta slags bref, liksom i allmänhet till sådana, som äro känslans foster, kan och bör ingen allmän anwisning gifwas, emedan det blott är hjertats språk, som talar i dem. Följa wi dess drift, och är dess röst ren och sann, så skall wårt bref innehålla allt, som wi önska uttrycka. Deraf följer, att ett sådant bör wara wida skildt från all tillgjordhet, all öfwerdrien ömhet. Öfwerdrift i uttrycken är ingenting mindre än tjenlig att tillkännagifwa och wara en borgen för en ren, hjertlig och waraktig böjelse – Under hwarje liflig sinnesstämning äro uttrycken korta och kraftfulla, så äfwen här. Jakande swar, eller fastmer sådana, som blott gifwa hopp, böra affattas i den grannlaga ton, som man wäntar af ett bildat fruntimmer. Nekande swar eller afslag fordra i alla omständigheter den största skonsamhet. Åtminstone bör hwarje flicka, hwarje familj anse för en ära att en hederlig man närmar sig henne med ett sådant anbud.